När jag var i Thailand första gången var vi först i en del städer som saknade badmöjligheter annat än i pooler, så de gånger som vi bodde vid havet blev väldigt värdefulla för mig då jag älskar stränder med vit sand och palmer och vackra solnedgångar. Det man får tänka på när man badar i havet i Thailand är väl främst undervattensströmmar och giftiga djur, såsom maneter och sjöborrar.
Jag är ganska rädd för båda, och försöker att tänka mig för. Men ibland är det svårt, och man kanske inte tänker riktigt på faran förrän den är framme. Där jag bodde, vid Lamai Beach på Koh Samui, är havet ganska djupt direkt, och man kunde stå med hela kroppen under ytan endast ett par steg från strandkanten. Detta var ju smidigt om man ville doppa sig snabbt, men lite tråkigt också då man inte kunde simma så långt ut utan fick hålla sig längst med strandkanten.
En dag simmade jag ändå en bit ut då jag kände för att röra lite på mig och ta ett ”simpass”, men när jag simmat en liten stund och sedan tittade in mot land så insåg jag att jag snabbt hade kommit väldigt långt ut. Detta berodde på undervattensströmmar, för jag kände att det var något som drog mig bort från stranden. Jag fick nästan lite panik och började simma fort mot stranden för att känna mig lugnare, men jag märkte att det inte hände så mycket när jag simmade. Paniken ökade och jag fick tusen tankar i huvudet, men jag fokuserade på att simma så fort jag kunde mot land och att vara väldigt försiktig med att inte få en kallsup. Efter en stunds kämpande var jag inom tryggt avstånd från land igen, och jag kunde andas ut. Efter den simturen höll jag mig dock ganska mycket vid strandkanten, det räckte ju när vattnet var så djupt.
